Mornarna kan vara ganska stressiga här... 06.10 ringer väckaren. Att väcka Alfons och Astrid går ganska bra, nu har det varit lungt ett bra tag om tjaffsandet om vem som ska öppna dörrarna, så vi är int eovänner innan vi komit ned. Arvid vill helst inte vakna. Han bär jag ibland ned sovandes och bäddar ned honom nånstans här nere. Både Alfons pch Astrid vill ha ganska gott om tid på morgonen, mysa under filten i pyjamas ett tag innan kläderna ska på. Fundera och höra ALLT vad som finns till frukost (för de vill aldrig ha samma två dagar i rad, mackan som de ääääälskar på måndan, tycker de är skitäckliga på tisdan... jag har föreslagit att vi kanske kunde flytta in på Konsum, så har vi alla de valmöjligheter på olika frukostar som de vill ha, varje dag... Men Astrid kom på att det inte gick, för det finns nog inte sängar till oss allihop där... ;)) Medans de äter frukost klär jag mig själv och gör Arvid klar. När "Dinosaurietåget" slutar  på barnkanalen säger jag till Alfons första gången att vi måste börja ta på ytterkläderna för att gå ned till bussen (Stortjejen Astrid stannar ju numer kvar hemma medans jag och pojkarna går ned till vägen) 3 minuter senare säger jag igen att han ska börja klä sig, för då klär jag på Arvid. När jag har klätt honom har Alfons på sin höjd fått på sig täckbyxorna. Jag har även hunnit klä mig själv klart innan han är i närheten av klar... (Nja, jag ska vara ärlig, det finns några sällsynta tillfällen då han varit klädd och klar först, men de är inte många ;)) 07.27 är oftast klockan då vi äntligen är klara att gå ut, det är 17 minuter efter det att jag sa till om ytterkläderna första gången... Jag vet inte hur många gånger varje morgon jag säger "Alfons bussen väntar inte på dig om du inte står där nere!" Men han har ju så mycket annat att göra... busa med Arvid, göra grimaser i spegeln, tjaffsa om handskar, leta innebandyklubba osv... Vi har än så länge aldrig missat bussen, men det är bara en tidsfråga... Nu är det ju ingen fara då jag lix ska skjutsa in Astrid lite senare, men han vill ju åka buss. "Det är alltid jag som måste vänta på bussen, han måste aldrig vänta på mig!!!" sa han igår... *haha* Jag skulle vilja, bara för en dag, vara sex år och ha känslan av att alla väntar på mig... ;) Jag gruvar mig för då jag börjar om att jobba, hur ska vi hinna i tid på morgonen????

 

Cornelia följde med Alfons hem efter skolan idag. Vi bakade pepparkakor, lyssnade på julmusik och hade det jättemysigt. Nu luktar det så gott här! :)

Robban jobbade i stan till efter åtta ikväll, så här hemma har vi tagit det lungt med sagoläsning och badning ikväll...

 

Svamligt värre. Jag bestämde imorse att jag skulle gå isäng tidigt ikväll, men som vanligt blev det inte som jag hade tänkt...