Det här med mobiltelefon...

Jag finner fler och fler fördelar med att ha en gammal, stor, tung och otymplig telefon, ist för min lilla fina android...

 

-Jag har ju redan nämt att jag ser den som ett vapen mot ex mördare eller älgar :)

-Idag när barnen för en gångs skull lekte så snällt tillsammans hade det varit så enkelt att ta en lugn stund för mig själv med telefonen och kolla runt på nätet, men istället blev köket städat :)

-Jag är ju ingen telefonpratare, skickar hellre sms. Men det är så invecklat krångligt att knaggla fram ord på den, så det blir betydligt mindre oviktiga sms skickade, vilket ju oxå blir billigare :)

-Att ha den i fickan (vilket jag egentligen aldrig har, hade inte min lilla fina i fickan heller, men idag hade jag av nån anledning den där...) när man tex går på toaletten, så behöver jag bara knäppa upp knappen i jeansen så åker byxorna ner av sig självt av tyngden ;)

- Då jag väl får mig isäng så kan jag lägga mig att sova direkt, utan att wordfeuda x antal minuter först...:)

 

Ja, ni ser! Fördelar! ;)

 

 

Ikväll har jag varit på skolan och pratat med fröken om hur det går för Alfons i skolan. Och det går bara finfint! Han sitter stilla, gör det han ska och räcker upp handen när han vill nåt. Liiite avvaktande kanske, men fröken sa att hon tror att det kommer att gå bra för honom i skolan! :)

Torsdag, vi har skickat iväg Alfons med bussen. Har satt igång en film till Astrid i tron om att hon kaaaanske ville sitta och se den så att jag kunde röjja undan lite. Ja, det kan tyckas att jag kanske städar och plockar jämt... och stundvis känns det så oxå. Men med tre barn och en gubbe som drar fram och "tappar" saker precis där de står, så blir det en hel del plock. Och då vi bor på relativt liten yta känns det stökigt nästan direkt... Jag längtar efter att få kliva över saker i trappen som ligger och dräller... Längtar efter att få se barnens stökiga rum och att dra dammsugaren uppför trappen... Jag längtar...

Hur som helst, att sitta framför tv är ju inte Astrids starka sida, så jag får nog engagera henne i städningen. Arvid har äntligen somnat, den lille gnölpellen som bara ska bäras...

Och nu stängde Astrid av tv...

Hämtade barnen från förskolan/ förskoleklass idag (ja, det är liiite svårt att inte blanda ihop när man pratar om de... ;)) och for till stan. Mötte upp storebror och for och kikade på tapeter. Till hans hus... inte till mitt... ;( Men som jag lääääängtar efter att få kika och bestämma till Astrids rum :) ...och till hallen/ tv rummet uppe. Fast där tror jag redan att jag vet vad jag (vi) ska ha :)

Stolt mamma...

 

Igår berättade Alfons att en kille hade blivit retad på skolan av några äldre killar.

"-Mamma, jag sa åt dem att sluta!"

Ååå, vad jag hoppas att han verkligen gjorde det...

Om ni bara visste hur GLAD jag blir då ni skriver nån liten rad till mig här!! Jag skuttar runt och ler med hela kroppen! :)

 

Astrids första förskoledag. Hon ville som vanligt inte hem när jag kom för att hämta hem henne igen. Konstig känsla att vara hemma med bara Arvid... Men jag fick en del gjort iaf! ;)

 

Alfons har blivit stucken av en geting på skolan idag. Han fick gå till skolsyster och få bedövningssalva då handen svällde upp. Hon tyckte att vi skulle köpa allergitabletter att ge honom i kväll, men svullnaden hade nästan lagt sig helt när han gick och la sig.

 

Idag har vi varit på namngivningsfika hos Milwer. Det var jättefint och trevligt! :)

 

Ikväll har jag varit i blåbärsskogen. Jag for bara till "sandgrobba" här i byn. Där var vi och hoppade och lekte massor som barn. Jag hade mest troligt blivit galen om det var mina barn som hade varit där och hoppat då vi mest troligt måste ha haft sand överallt, men jag minns aldrig att mamma sa nåt. Hon tyckte nog bara att det var bra att vi hade roligt, sån är hon,  min fina mamma! :) Iaf, det var sjukt jobbigt att klättra upp för sandsluttningen, kan inte minnas att det var så jobbigt förr?? ;) Väl uppe fanns det blåbär. Njae, jag plockade inte massor. Men det räcker nog till två, kanske tre pajer! :) Det hade varit roligare om jag haft sällskap. Jag var faktiskt lite stolt över mig själv där jag gick alldeles ensam i skogen, jag som är så lättskrämd tänkte jag. För jag menar, lätt att man skulle kunna stöta på en orm, eller en björn. Kanske ramla över ett lik. Stöta på nån som har lust att döda en simpel bärplockare... eller helt enkelt gå vilse... Eller hur?? Att stöta på en orm kändes nästan värst. Men jag intalade mig att en orm kanske iaf inte ligger och väntar på att jag ska komma för att få hugga mig, utan kanske egentligen blir ganska rädd när klumpeduns-jag kommer och stövlar fram i skogen, och slingrar iväg och gömmer sig? På tal om stövlar, finns det nå värre sko-don?Jag får skavsår bara jag tittar på dem... och fast jag satt fast sockarna över byxorna så kasar de ner och lägger sig som en rullgardin mitt under foten...

 

Hur som helst. Inga djur, lik eller mördare stötte jag på. Däremot strövade jag fram till "rot-kojan" där vi oxå lekte som barn. Det är nog 18-20 år sedan jag var där sist. Självaste trädet är fällt, men roten som lixom växt ut i luften och gjort som en koja är kvar, men ack så liten den var?? Men tegelväggen som vi börjat bygga upp var kvar, och nå porslin och grejer låg där, jag blev nästan nostalgisk. kommer ni ihåg den, Åsa och Elisabeth???? Jag minns oxå att man gick över en glänta för att komma dit, men nu fanns det minsann ingen glänta... Jag måste komma ihåg att visa barnen den nån gång! :)

Nu ska vi göra oss i ordning för att fara på namngivningsfika!! :)
...såg förresten just att oljefläcken på jeansen inte alls försvunnit... :(

 

När jag ser de här bilderna så undrar jag verkligen varför vi inte klippte honom tidigare... ;) Dreggelpojken våran...

 

Han blev som sagt nio månader igår. Tiden flyger iväg... Har jag sagt det förrut? ;) Ikväll har han farit runt på golvet. Han ligger på rygg och lixom sparkar sig fram. Snurrar runt på mage ibland för att kolla in vars han är på väg. Sen tillbaka till rygg för att sparka vidare. det ser jätteroligt ut. Han har även ställt sig själv för första gången, vid rumsbordet. Ingen av oss såg det riktigt, helt plötsligt så stod han bara där (Och näe, Astrid var faktiskt inte i närheten just då för att ha hjälpt honom ;)) Snart springer han väl ifrån mig... ;)

"-Astrid, du har skräp i ögat.

-Jo, jag vet, det kom en gubbe och hedde dit det...

-Aha, var det John Blund?

-JA!! Han var det ja..."

 

Har vi den sötatse tjejen eller vad????? :)

Aaahhh... Arvid sover ute i vagnen och de andra två har hoppat ned i badkaret!! :) Så jag tar en liten "välbehövlig" pause innan jag tar vid med plockandet och stökandet igen! :)

 

Jag trodde att barnen skulle vara jättetrötta idag efter att ha stigit upp så tidigt i veckan. Men icket. Morgonen har inte börjat bra. Första bråket blev om dörröppning. Vi har två dörrar att öppna och stänga innan vi är nere, kan tyckas att om det är så viktigt att få öppna och stänga en dörr så kan de ta varsin... men näe, så enkelt ska vi inte göra det för oss... ;) Alfons är arg för att det inte är knpptyst i tv-rummet där han vill höra barnprogrammet... Arvid är fortfarande lite gnölig och vill bäras (har varit så hela veckan) och då Astrid inte kan låta honom vara ifred så har jag henne klängandes på mig oxå. Arvid blev nio månader igår. Jag kan tycka att Astrid kanske borde bli less honom, men si icket... Men kanske snart då han börjar fäles och ska vara med henne jämt! ;)

Jaja, jag ska inte klaga mer nu :) det är ju gansk mysigt att få sitta i soffan och hålla om dem!! :)

 

Ha en bra dag idag!!

Imorse följdes vi ned till bussen. Mn vilket aber att få alla i regnkläder... Men vi hann ju iaf, Alfons hann tom bli less på att vänta... fast han har ju inte särskilt långt tålamod med det... ;)

 

Astrid har haft långtråkigt idag. Hon har nog saknat Alfons, men hon har haft fullt sjå med Arvid. Han har inte fått en lugn stund...

 

Efter middan gick jag, Alfons och Astrid upp för att jobba lite... det känns hopplöst just nu... näe, jag vet att det är int eså jättemycket kvar innan de äntligen kan få sina rum, men det känns ändå hopplöst långt borta...

 

Jag har varit på en promenad ikväll, gudomligt skönt! Jag har somm legat av mig med det... önskar att nån kunde komma och dra med mig ut... Det fick ju iaf bli en promenad utan musik i öronen... ja, jag saknar verkligen det på telefonen... Å andra sidan tänkte jag att jag var säkrare om jag skulle träffa en rånare eller älg, då kunde jg kasta min tegelstens-telefon på dem... ;)

 

Telefonen som fick sig en rejäl rengörning häromdagen hade tjaffsat med mig lite... Den laddade som den ville, oftast var jag tvungen att ha laddaren i för att den skulle funka. Den hakade uppsig, slog av sig och gjorde lite som den ville. Men. Jag hade bestämt mig för att ha kvar den till nästa sommar... då jag har jobbat ett tag och kanske är liiiiite rikare... för att gå hemma på fööräldrapenning blir man inte rik på minsann... Så därför känns det extra mycker skit att det vart så här... då jag bestämt mig!!

 

Imorgon är vi lediga, jag och barnen. Skönt. Jag hoppas på sovmorgon!! :) Vi har nog, mest troligt, ingen bil, så kom gärna och hälsa på oss!! :)

 

Nu blir det lite stök innan sängen kallar!

Kommer ni ihåg de där mobiltelefonerna som bara hade en liten liten display med knappar under? De där stora telefonerna som inte alls är särskilt bekväma att ha i fickan, det känns mer som en tegelsten? De där som man i princip bara kunde ringa med, kanske skriva sms? De där som man kunde knappa in nå slags koder för att få olika ringsignaler? De där som varken har kamera eller radio? De där som bara behöver laddas en gång i veckan?

En sån har jag nu...

Igår fick jag olja på mina jeans i stressen att få iväg Alfons till skolan. Så fort jag kom hem gnuggade jag in fläcken med galltvål och slängde in dem i tvättmaskinen. Gick till köket och slogs av tanken "vars är telefonen?" Ett snabbt genom sök av huset sen stänga av tvättmaskinen. Vet ni hur långa minutrerna är när man väntar på att spärren till luckan ska släppa och man äntligen kan öppna den? Skitlånga. Där inne låg iaf min telefon. Djupt nere i vattnet... jag skyndade att ta isär den och försöka torka den, men den ser ut som ett akvarium... jag antar att den är körd... :´(

Så nu har jag en gammtelefon. Jag gissar att det är typ 10 år sen jag hade den. På sätt och vis ganska skönt att inte ha tillgång till wordfeud, facebook, bloggar osv jämt. Men jag saknar kameran. Och musiken. Och den är stor och otymplig... men men... Fläcken på jeansen gick bort iaf!! ;)

Jag försöker skylla det på Robban. Det var han som inte satt tillbaka kulskyddet på bilen... ;) Men he lönsch ju int ändå...

Imorse var det en kaxig kille som for ner själv till bussen. Jag stod och tittade på honom och tyckte att han vankade av och an, och kom längre och längre ifrån vägen där han ska stå för att bussen ska se honom. Så jag ropade åt honom och fick tillbaka "Jag är ju bajsnödig!!!" Sen började han gråta (jag är lite facinerad av att vi hörde varandra, det är ju ändå typ 100 m...) Så jag lämnade två gråtandes barn här hemma och cyklade snabbt ned till Alfons. Då vart bajseriet inte så viktigt längre, han ville bara inte stå själv... Näe, det är klart, det är ju jättespännande! Han är ju trots allt bara fem år. Så imorgon gör vi oss redo alla fyra för att gå ned till bussen tillsammans!! :)

En mycket nöjd kille hoppade på bussen imorse. Jag for sen och lämnade Astrid och Arvid hos mamma, och sen vidare till Bureå för att möta upp. Var med på "uppropet" och sen for jag igen. Alfons hade inget behov av mig alls där. Det känns som att han har hamnat i en jättefin klass! :)

När han kom hem igen var han glad men trött. "Men jag orkar inte berätta!!!" blev svaret när jag ville veta hur dagen varit. Vid middagsbordet fick vi iaf en utförlig beskrivning om bussåkningen, vem som satt vart och med vem. Vad som hänt i skolan tycker han inte alls är lika viktigt... ;) Men han har alltid varit så, lite dålig på att berätta, han tycker nog inte att det är så viktigt...

Jag har gjort en "fadäs" idag... klumpigt... och mest troligt dyrt... men mer om det senare... kanske... om jag törs berätta.... ;)

För nu ska jag iväg på klädparty! :)

Imorgon är en spännande dag. Alfons börjar förskoleklass. På morgonen ska han iväg med bussen, och det är nog vad han längtar efter mest.

Jag har suttit och kollat tillbaka på bilder i bloggen från det att jag började skriva. Då var Alfons kring två år... Nu är han snart sex... min lille kille... Ja, det är inte utan att det rinner en liten sentimental tår för mamman...

Oj så länge sen jag skrev här... förlåt! ;)

i moron har vi vår årliga sommarfest. Så ikväll har det stökats lite inför det. Myggen ville vara med och stöka, så Astrid gick in, bytte om och kom ut klädd såhär, skyddad mot myggen!:) Sen kom hon hem med en jättefin bukett blommor från finaste grannen. Jag hoppas att hon hade fått hjälp och plocka dem så att det inte var på eget initiativ av vår bus-fia...!? ;)

Vår underbara lilla tjaffsande TRIO! :)

Idag har varit en riktig skitdag... förutom några timmar mitt på dan då vi fick fikafrämmande. Det var jättetrevliga timmar, fast barnen kunde inte riktigt hålla sig ifrån att tjaffsa då heller.

Tjaffs, det är det dagen har bestått av. Alfons och Astrid har bråkat, slagits, retats... ja allt som kan tänkas i stort sett från det att de vaknade tills de somnade... Jag har försökt dela på dem, prata med dem, mutat dem, "hotat" dem... inget har funkat. De är i luven på varandra direkt igen... Arvid har varit "mammig" och bara velat bli buren idag...

Efter middan, som oxå var kaosartad, så for Robban bort för att jobba. Kändes lite tungt att bli själv i kaoset igen. Jag vet flera som tycker att när de har varit med barnen en hel dag (tex mamman) och den andre föräldren tex jobbar (tex pappan) så tycker mamman att pappan får "ta" barnen när han kommer hem, så att mamman får en pause... Så har vi i detta hus ALDRIG haft det. Jag skulle inte ens tänka tanken! Och jag minns att vi pratade om det här innan vi fick barn. Men det är ju upp till var och en... jag förstår bara inte tanken bakom det (nu får jag känslan att det är flera som tycker att jag är helknäpp... ?? ;)) Robban har ju jobbat hela dagen på sitt jobb. Och just nu är mitt jobb att vara hemma med barnen, jag får "lön" för det. Det blev krångligt att förklara hur jag menar det här... självklart hjälps vi ju åt tillsammans med barnen, men jag tycker inte att det är nån självklarhet att Robban ska vara med dem när han kommer hem...

Jaja, hur som helst. Knasbollen till mamma i detta hus kom på att vi skulle baka ikväll för att ha nåt att göra. Att baka med en bebis som bara gråter och inte alls vill sitta i barnstolen och äta smörgås rån, och en snart fyraåring och en femåring som bara kivas om vem som ska trycka på mixerknappen, vem som hett i mest socker och vem som ska he i mjölet som till slut iaf hamnar överallt förutom i bakbunken... det var ingen lätt match. Men vi härdade ut och rullade små bollar av den kletiga degen som  vi tillslut fyllde med hjortronsylt *mumma*

När Robban kom hem igen var köker städat och barnen nästan i pyjamas. Astrid låg på golvet och skrek av nån anledning och pojkarna gnölade på... Jag fick en "klapp på axeln" av Robban följt av orden "Du gör det bra gumman, jag skulle fått psykbryt efter fem minuter..." De orden värmde och allt kändes mycket bättre igen.

Nu sover de tre små så sött, våran underbara lilla trio! :)

Nu kan man absolut säga att Astrid kan cykla själv, utan stödhjul. Hon är så duktig!

Starta själv kan hon oxå. Den här gången har hon haft nytta av sin tjurighet! :)

Idag när jag var ute och cyklade lyssnade jag på nyheterna. Och blev aningens irriterad. Hörde om generalsekreteraren Christina Lugnet som fått sparken för att helt enklet misskött sitt jobb. Men hon får en omplacering med andra arbetsuppgifter och med samma direktörslön!????

Men Hallå!? Hon borde väl som alla andra måsta gå till Arbetsförmedlingen och söka sig ett jobb!?

...irriterande...

Vilken härlig dag!

Spel och lek på förmiddan. Efter lunch var vi ute. Alfons fick följa mormor, morfar och Esther på husbåts-utflykt där det stod middan och fiskning på schemat. Han var supernöjd när han kom hem vid sängdax.

Under tiden han var borta skruvade vi bort stödhjulen på Astrids cykel. Och hon är så duktig så duktig!! Jag försökte hinna med att filma henne då hon cyklade, men det hann jag inte med. Men hon kan, min tora tjej!! :) Hon visade glatt Robban när han kom hem. Mormor och morfar fick minsann oxå se ett smakprov på cyklingen! :)

Arvid har glatt sprungit i gåstolen. Lite läskigt med gräset under fötterna tycker han dock :)

När Robban kom hem for jag och cyklade, ljuvligt var det!!

Så var vardagen tillbaka, Robban har våndats färdigt och börjat om att jobba. Barnen vaknade samtidigt även imorse, så vi hann ligga kvar och mysa tillsammans en stund innan vi gick ned. ...att de numer vaknar samtidigt kan kanske bero på att jag är för trött då Arvid börjar vilja gå ned så han hinner väcka de andra... kanske... ;)

Vi blev bjudna på våffellunch hos mor och far idag. Tobias och Peter och barnen var hemma oxå! Där blev vi kvar hela dagen, lax till middag, suuuupergott! Lek och stoj och surr. Avslutade det hela med glass och blåbärspaj... Ja, jag  tog en bit oxå, men ganska liten! ;)

Barnen sover och Robban kom just hem. Nus ka tvätten hängas och vindruvor tas fram !! :)

Igår blev alla herrarna i familjen klippta... Ja, Arvids hår har oxå fått falla. Av nån anledning sved det lite för mig att klippa bort det, men han blev så fin!! Ja, det blev Robban och Alfons oxå! :)

Efter lunch lastade vi barnens cyklar på bilen och for till Robbans syster i Bureå. Därifrån for vi och tittade på Triaden. Efter det blev det grillat till middag. Barnen lekte och hade jätteroligt. När Arvid somnat tog vi fram kortleken och spelade "plump". Jag som var övertygad om att jag skulle förlora, VANN!! :P

Barnen sonade sent igår kväll, men det är bara Alfons som tar sovmorgon.

Godmorgon!

Jag har försökt förklara för barnen att min och pappas säng är gjord för att två stycken ska sova i den, INTE fem stycken... Men de tycker att det funkar finfint... Det tycker inte jag. Jag har legat och balanserat på kanten av sängen. Jag hade kunnat gå till Alfons säng om det inte vore för att Arvid låg i våran säng och honom törs jag inte lämna mellan syskonen... Och Robban sover ju... Han tycker liksom att det är det man ska göra på natten, så då gör han det oxå. Han märker inte hur många som ligger i sängen... ;)

Jaja, nu är vi vakna iaf, jag och barnen. Det är länge sen barnen vaknade samtidigt (av varandra förståss) I sommar har de som "trippat ned" en efter en... Måste säga att jag nästan föredrar det då det blir betydligt mindre tjaffs. Nu har vi redan hunnit med bråk, slagsmål, tjaffs och oenigheter ang tvkanal...

Godmorgon! :)

Alfons har haft storfrämmande idag! Ja, vi oxå för den delen! :) Trevlig surrstund över lite kaffe/ saft. Alfons var helnöjd och pratar redan om nästa gång! ;)

Robban har varit i Lövånger... Nu börjas det... ;)

Hamburgare till middag. Efter det fick vi duka fram kaffekopparna igen då vi fick finfrämmen. Sååå länge sen, och sååå kul!! :)

Nu är barnen i säng, sover dock inte än... Robban har tv-dosan; "Repmånad eller hur man gör pojkar av män"... Inte alls vad jag tycker är bra... Men han måste ju få bestämma nån gång oxå! ;)

Näe, gott folk. Nu är det allvar...

Nästa lördag är vi bjudna på bröllop. Och det ska bli sååååå kul!!! Jag har tänkt ha en klänning som jag hade på ett bröllop innan jag blev gravid med Arvid (näe, det är faktiskt en lögn, vi fick reda på att vi väntade honom några dagar innan det bröllopet... :)) Hursom helst, jag kommer i den, men har kommit på att det vore bra att kunan andas i den oxå... Så nu har jag en vecka på mig att få klänningen "lite bekvämare"... Hur i hundan ska jag lyckas med det? Vatten och bröd... eller kanske sy ut klänningen...? ;)

Näe, inget godis (vilket jag ju egentligen faktiskt är ganska duktig på att hålla mig från!! *klapp på axeln*) inget gofika, inget socker eller vitt mjöl (ja, vitt mjöl är lika farligt som socker!) Nyttigt helt enkelt... Kanske att det kan hjälpa?

Idag har vi varit på Svanseles Vildmarkscenter. När vi passerade Skellefteå så öste regnet ned och det blixtrade och åskade. Mysigt att sitta i bilen... Men tankarna for till mor och far som körde motorcykel dit... Men de var torra när de kom fram! :) Det var även moster och morbror med familj som var med! :) Har ni inte varit där så tycker jag absolut att ni ska bege er dit! Barnen tyckte att det var jätteroligt att gå i alla rum och titta på alla djur. De kunde tom hålla sig från att röra dem! :) Sen åt vi av all den goda maten som Yngve gjorde åt oss. Kulpotatis, ren-/ älg skav, lax, plättar, mm som lagades till ute på muurikan. "Ni skall äta tills magen lossnar från ryggraden!" sade han. Och vi åt och åt, från takspånstallrikar. Superduper gott var det! :)

På hemvägen stannade vi hos farfar och Lena och surrade och fikade. Där blev jag en burk hjortronsylt rikare, VILKEN LYCKA!!! :)

Nu har jag just surrat upp Robban att sova i sängen ist för i soffan. Nu njuter jag av att få sitta här själv, i lugn och ro... ;)

Jag fick ett mms av pappa idag där han höll i en nygräddad bulle. Hade jag sett det tidigare hade jag nog farit dit och bjudit in mig på fika! Men nu såg jag det mitt i barnen ssänggående. Men jag ville ju inte vara sämre, så jag satte en deg på jäsning, och doftar det gott av nygräddade bullar. Provade göra "åttor" med fyllning. "Inget fel på smaken, men de var kanske inte snyggast..." sa Robban. Näe, tänk att det ska vara så svårt att göra snygga bullar... *suck* Emma, har du nån ledig tid för bull-längds-kurs...? ;)