HÄR klämms det in ett inlägg av nån konstig anledning...

Den här bloggen blir ju lixom som en dagbok för mig. Jag kan gå tillbaka och kolla hur julen var i fjol, hur födelsedagar har passerats och diverse... Ibland skriver jag saker som jag inte lägger ut för alla att läsa, sådant som jag vill skriva av mig, kanske komma ihåg, men som jag inte vill att nån annan ska läsa... Jag gick just igenom inläggen och hittade bla ett som jag skrev för några veckor sedan, nu när allt "det där" är över så kan jag visa det, och ni kanske kan förstå varför jag varit som jag varit... :

"För ett tag sedan fick jag svaret på min datortomografi som jag gjorde:

"Dina röntgenbilder visar inga onormala förhållanden i hjärnan. Däremot sågs en svullnad i bihålorna, övre käken. Du kommer därför att få en ny kallelse till datortomografin för att röntga dem"

Först en lättnad att det inte finns nåt onormalt i hjärnan som är grunden till huvudvärken, sen ett slag i ansiktet att de ändå har sett något som inte verkar normalt. Den här röntgen som jag ska göra den 13/12 känns skitjobbig, det är på kvällen efter barnens luciafirande på dagis... Jag tänker inte på annat... samtidigt som jag verkligen försöker intala mig att det inte är något, jag hade varit förkyld jättelänge då de såg det, använd nässpray betydligt längre än tio dagar som är rekomenderat, kanske att det är svullet pga det??? Men det hjälper inte.. jag är ändå jätteorolig. Jag gråter i tid och otid, i telefon med mamma, på jobbet, på nätterna, i tvsoffan, i min ensamhet, mot Robban, nu... Ingenting känns roligt. Jag skulle vilja gå i ide med familjen, låsa in mig i huset och inte komma fram/ut igen förrns det här är över, om det nu går över... Jag vill inte göra nåt, inte jobba, inte fira jul, inte göra julkort, inte ta på mig alla 100 projekt som jag gjort, inte fira in det nya året, inte le och skratta, inte köpa julklappar, jag vill ingenting, INGENTING! Jag vill fly... julen har aldrig kännts så här förrut!!! Men jag måste ju...

Den 13:de gäller det alltså, men sen ska man man ju vänta på svaren oxå... Jag hoppas att jag oroar mig i onödan, jag känner verkligen inte igen mig själv... Och all denna oro gör att jag är så förgjortat trött... Har somnat i soffan, och när jag läst god natt saga för Alfons, DET är inte likt mig... och fast att jag är så trött, så när jag väl går i säng; sover jag lite, oroligt och inte alls gott...

Som sagt, jag känner inte igen mig själv..."

Ja, fy och usch så jobbigt det var... Men jag har ju som sagt var fått svar på röntgen och det var inget, det berodde nog på förkylningen. Röntgensköterskan som även hon fick ta emot mina tårar var jättegullig, förklarade och fick mig betydligt lugnare!! Nu har jag ju som sagt haft huvudvärk fyra av sex dagar, men det gör som inget... eller det är klart att det gör, det är ju gräsligt... men jag lixom oroar mig inte för det... jag VET att det inte har nåt med nån tumör eller dylikt i huvudet att göra... Så jag känner mig lugn... det är nog som det stod i det senaste brevet från Skellefteå lassarett: Spänningshuvudvärk. ...fast det är klart, visst kan man undra vad jag spänner mig för!!!???