De flesta vet det redan...

Vi var på en fest för ett tag sedan, och det blev prat om att skaffa barn, och hurvida "fort" det går. En av dem som var med i samtalet hade försökt i tre månader innan de blev med barn, och de hann prata om adoption och diverse saker, och de hade det nog jobbigt de tre månaderna, det tror jag absolut. Det är ju ingen hemlighet, de flesta av er vet det redan, men jag och Robban kämpade i 4 år innan Alfons blev till...

4 gräsligt, långa, fruktansvärda år... var dag var fylld av gråt och ledsamheter... Folk frågade om vi inte skulle skaffa barn snart.... "Nä, vi har så mycket att göra klart i huset först... nä, vi vill jobba först... nä, det händer så mycket annat nu..." undanflykterna var många, och varje gång jag fick frågan kändes det som om en kniv vreds om i hjärtat. Men iockmed att vi höll det för oss själva, så kunde ju ingen veta... (förrutom Du, då =) ) Jag lovade mig själv att jag ALDRIG skulle fråga någon den frågan, men sanningen är, att jag kommit på mig själv att fråga det iallafall, och jag får ungefär samma svar som jag själv svarade... och jag förb****r mig själv varje gång. Så jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag frågat... men det är ju för den delen inte säkert att det varit "problem" för dem...

Iaf, på den här festen så kom dessa känslor som jag kände i fyra års tid upp igen, och jag gick därifrån... hela vägen hem i bilen grät jag... Men jag vet, jag har nu de två absolut finaste barnen i världen och de är mitt allt! Det kom liksom bara över mig igen hur det kändes då... Jag skulle inte byta ut dem mot något, inte en endaste sak skulle få mig att ens nudda vid tanken. Jag är lyckligt lottad och jag älskar dem mer än livet självt!! Dagen vi gjorde ett positivt grav-test (en tisdag förövrigt... ;)) och vi fick veta att vi väntade Alfons, den kommer jag ALDRIG att glömma!!! =D (Innan det hade jag nog gjort 15 test, som alla visat negativt...)

Jag vet egentligen inte varför jag skrivit det här... kanske att någon kan få tröst, vi gav aldrig upp (Jo, typ varje dag...) och tillslut så hade vi "turen" med oss!! =) När man fick höra att kompisar skulle ha barn så blev man ju jätteglad och grattade om och om igen... men egentligen så blev jag inte glad... det kändes hemskt att "alla andra" kunde få barn men inte vi... men Nu, så här i efterhand, är jag så klart jätteglad för er/deras skull!!! Det var bara i egoistiskt syfte jag inte blev glad...