maraton

Astrid har cyklat omkull idag (hon envisas med att cykla på Alfons lilla cykel utan stödhjul...) hon har skrapat upp ett litet sår i handen, det upptäckte hon först nu ikväll. Och för först agången i sitt 2½ åriga liv ville hon ha ett plåster. Det blev lite stelt i handen men hon var supernöjd, "jag måste hålla vällingen i andla handen!" sa hon när hon la sig, sen somnade hon med handen i uppsträckt läge, gullungen min!

Imorgon är det upp tidigt igen som gäller, nu är det slut med ledigheten för denna gång... Jag gruvar mig lite för allt morgonbetyr (läs bråk) men Astrid har lovat mig att inte tjaffsa... får väl se om hon kommer ihåg det! Alfons är ju som inga problem på morgonen... oftast... ;)

Nu ser jag på svt1, "maratonpojken". Det handlar om en 4 årig pojke från ett barnhem i Indien som springer maratonlopp... han sprang 65 km på typ 7 timmar i nästan 40 graders värme. Han ramlade ihop och krampade, blev ihälld en massa vatten och spydde kaskader, orkade inte ens luta sig fram när han kräktes, men "allt är normalt, pojken mår bra!" sades det, och det var mycket stolta över honom... Sjukt om ni frågar mig! Visst, en duktig kille på att springa, men på ett sjukt sätt...