Idag har varit en riktig skitdag... förutom några timmar mitt på dan då vi fick fikafrämmande. Det var jättetrevliga timmar, fast barnen kunde inte riktigt hålla sig ifrån att tjaffsa då heller.
Tjaffs, det är det dagen har bestått av. Alfons och Astrid har bråkat, slagits, retats... ja allt som kan tänkas i stort sett från det att de vaknade tills de somnade... Jag har försökt dela på dem, prata med dem, mutat dem, "hotat" dem... inget har funkat. De är i luven på varandra direkt igen... Arvid har varit "mammig" och bara velat bli buren idag...
Efter middan, som oxå var kaosartad, så for Robban bort för att jobba. Kändes lite tungt att bli själv i kaoset igen. Jag vet flera som tycker att när de har varit med barnen en hel dag (tex mamman) och den andre föräldren tex jobbar (tex pappan) så tycker mamman att pappan får "ta" barnen när han kommer hem, så att mamman får en pause... Så har vi i detta hus ALDRIG haft det. Jag skulle inte ens tänka tanken! Och jag minns att vi pratade om det här innan vi fick barn. Men det är ju upp till var och en... jag förstår bara inte tanken bakom det (nu får jag känslan att det är flera som tycker att jag är helknäpp... ?? ;)) Robban har ju jobbat hela dagen på sitt jobb. Och just nu är mitt jobb att vara hemma med barnen, jag får "lön" för det. Det blev krångligt att förklara hur jag menar det här... självklart hjälps vi ju åt tillsammans med barnen, men jag tycker inte att det är nån självklarhet att Robban ska vara med dem när han kommer hem...
Jaja, hur som helst. Knasbollen till mamma i detta hus kom på att vi skulle baka ikväll för att ha nåt att göra. Att baka med en bebis som bara gråter och inte alls vill sitta i barnstolen och äta smörgås rån, och en snart fyraåring och en femåring som bara kivas om vem som ska trycka på mixerknappen, vem som hett i mest socker och vem som ska he i mjölet som till slut iaf hamnar överallt förutom i bakbunken... det var ingen lätt match. Men vi härdade ut och rullade små bollar av den kletiga degen som vi tillslut fyllde med hjortronsylt *mumma*
När Robban kom hem igen var köker städat och barnen nästan i pyjamas. Astrid låg på golvet och skrek av nån anledning och pojkarna gnölade på... Jag fick en "klapp på axeln" av Robban följt av orden "Du gör det bra gumman, jag skulle fått psykbryt efter fem minuter..." De orden värmde och allt kändes mycket bättre igen.
Nu sover de tre små så sött, våran underbara lilla trio! :)
1.JPG)
Precis som du skriver är det upp till var och en hur man fördelar arbetet, hemmet, fritiden och allt där i mellan. Det kan inte andra lägga sig i. Huvudsaken är att man är nöjd med den deal man har, annars får man ändra på det.
SvaraRaderaSjälv kan jag säga att det var SKÖNT att gubben kom hem och "tog över", han reste ju en del under småbarns åren så ibland var jag ju hemma flera dygn helt själv också. Mitt tålamod var tyvärr sisådär på den tiden och jag tyckte de kunde behöva någon med utvilade öron och någon typ av leende på läpparna. Men som sagt så funkade jag... och vi är alla olika.