Idag har vi varit på namngivningsfika hos Milwer. Det var jättefint och trevligt! :)

 

Ikväll har jag varit i blåbärsskogen. Jag for bara till "sandgrobba" här i byn. Där var vi och hoppade och lekte massor som barn. Jag hade mest troligt blivit galen om det var mina barn som hade varit där och hoppat då vi mest troligt måste ha haft sand överallt, men jag minns aldrig att mamma sa nåt. Hon tyckte nog bara att det var bra att vi hade roligt, sån är hon,  min fina mamma! :) Iaf, det var sjukt jobbigt att klättra upp för sandsluttningen, kan inte minnas att det var så jobbigt förr?? ;) Väl uppe fanns det blåbär. Njae, jag plockade inte massor. Men det räcker nog till två, kanske tre pajer! :) Det hade varit roligare om jag haft sällskap. Jag var faktiskt lite stolt över mig själv där jag gick alldeles ensam i skogen, jag som är så lättskrämd tänkte jag. För jag menar, lätt att man skulle kunna stöta på en orm, eller en björn. Kanske ramla över ett lik. Stöta på nån som har lust att döda en simpel bärplockare... eller helt enkelt gå vilse... Eller hur?? Att stöta på en orm kändes nästan värst. Men jag intalade mig att en orm kanske iaf inte ligger och väntar på att jag ska komma för att få hugga mig, utan kanske egentligen blir ganska rädd när klumpeduns-jag kommer och stövlar fram i skogen, och slingrar iväg och gömmer sig? På tal om stövlar, finns det nå värre sko-don?Jag får skavsår bara jag tittar på dem... och fast jag satt fast sockarna över byxorna så kasar de ner och lägger sig som en rullgardin mitt under foten...

 

Hur som helst. Inga djur, lik eller mördare stötte jag på. Däremot strövade jag fram till "rot-kojan" där vi oxå lekte som barn. Det är nog 18-20 år sedan jag var där sist. Självaste trädet är fällt, men roten som lixom växt ut i luften och gjort som en koja är kvar, men ack så liten den var?? Men tegelväggen som vi börjat bygga upp var kvar, och nå porslin och grejer låg där, jag blev nästan nostalgisk. kommer ni ihåg den, Åsa och Elisabeth???? Jag minns oxå att man gick över en glänta för att komma dit, men nu fanns det minsann ingen glänta... Jag måste komma ihåg att visa barnen den nån gång! :)