Jepp, ungefär fem minuter lekte de med "My little ponny". Sen bestämde Alfons helt plötsligt att han inte ville leka mer med det, och Astrid blir galen. Så då gick vi på en promenad (Arvid i vagn och de andra busarna på cyklar) Bort till ladugårn och titta på kossorna. Sen skulle vi gå ned til E4 och sen vända hem igen. Barnen var som vanligt massor med meter före mig. Min orm-radar var som vanligt i gång, och samtidigt som jag såg nåt typ 30 meter framför mig var Alfons i jämnhöd och ropar nonchalant "en död orm!" Då stannade jag. Astrid hörde inget och cyklade nästan på den. Jag gick inte längre utan ropade tillbaka barnen. "Den hade inget huvud och var blodig, men svansen levde!" berättade Astrid. Vi (eller jag) bestämde att vi skulle gå hem igen. MEN!!! Jag sa till barnen att om de ville fara och titta på den så fick de göra det. Var inte det bra av mig?? De ska inte behöva bli lika rädda för dem som mig... När Robban kom hem sa han att han hade sett den och liksom garanterat dens död... Jag tyckte att det har varit lite väl mycket orm där sen vi flyttade hit. Robban tyckte inte att två ormar på åtta år är så mycket. Men JO! Det är på tok för mycket!! TVÅ stycken för mycket.

Jag tror att jag minns varenda plats jag någonsin sett en orm på... *huvva*

Astrid har lekt en jättebra lek i afton. "Astrid hjälper alla" hette den. Och det var precis vad leken gick ut på. Hon gjorde altt man bad om, och mer därtill. Plockade ihop efter Arvid, hämtade saker... Och jag berömde henne jättemycket, och hon blev så stolt så stolt, och ännu hälpsammare!! :)

Alfons cyklade inte hem med oss efter orm-mötet. Han for tillbaka till ladugården. Medans han var där kom äntligen vårt gruslass till vägen. Och den blev jättefin!!! Svår för Astrid att cykla efter, men jättefin!!! Alfons har provat sladda på det nygrusade med fyrhjulingen. Tyvvärr slutade det med en olycka. Han sladdade omkull och blev överkörd av fyrhjulingen. Men med lite plåster och kramar kunde vi kasta tårarna och det blev (ganska) bra igen.

Robban kämpar på med husvagnen. Den ska besiktas. Jag längtar att få fara ut med den.

När barnen var isäng hoppade jag upp på cykeln. Ormen låg kvar. Jag skymtade den i ögonvrån trots att jag stirrade rakt fram och cyklade så nära dikeskanten på fel sida som jag bara kunde. På vägen hem igen så tog jag en annan väg. :)

Sköt om er!