Idag har vi tagit in hoppgungan till Arvid. (Den låg i sommarböninga, Alfons looooovade att snön skulle hålla för mig att gå på dit, jag trodde honom, dumt av mig, han hade fel, jag blev goode blöt... ;)) Iaf, hoppgungan gjorde succé hos Arvid, han tyckte att det var jätteroligt :)

Robban och Astrid har varit borta efter middan, jag vet faktiskt inte riktigt vars de varit eller vad de sysslat med. Jag och grabbarna har varit inne och bakat. Alfons är jätteduktig.

Astrid har kommit in i tre/fyra år trotsen tror jag... (eller hon må ju vara uppe i elva/tolvårs trots i den här takten... ;) Fast det är väl en enda trots hela livet!) Hon blir så arg så arg så arg... Och jag är den dummaste mamman i hela vääääälden! Hon har ju som varit utan dessa utbrott ett bra tag, iaf sen Arvid föddes. Ja, nån gång kan det ha hänt, men nu kan det vara tre- fyra gånger per dag. Men det är tydligen bara hemma hon har dem, inte på förskolan eller hos kompisar, och det är ju bra. Det är mig hon vill testa, det är jag fullt medveten om, men det gör det inte lättare för det, särskilt som man lider av konstant trötthet... Hon hade ett utbrott nu ikväll. Jag har ännu inte hittat på nåt bra sätt att hantera det... Ibland tror jag att hon bara vill skrika... Men det är jobbigt för henne. Hon somnadde tillslut i mitt knä iaf...

Arvid har det kämpigt med magen. Han har inte skitit på flera dagar... Stackarn...