Välkomna till min blogg, som egentligen inte handlar om nåt vettigt... :) Men det är skönt att få skriva av sig ibland, och jag blir jätte, JÄTTE glad av en liten hälsning eller kommentar!!

lördag 26 maj 2012

Efter middan så for vi enkomt till Bureå för att köpa oss en mjukglass. Mjukglassmaskinen var trasig... När vi kom hem sovde två av tre barn, så jag svidade om och begav mig ut på en "må-bra-runda". Jag försöker komma mig ut på en sådan runda varje dag. Oftast blir det en promenad runt byn, eller en cykeltur "tre-byar-runt". Och jag mår verkligen bra av dem; jag får motion, rensa tankarna, frisk luft och försvinner det nån millimeter av bildäcken så är det ju bara bra. Men framför allt, jag mår bra av dem. Så pass bra att jag känner mig beroende av dem. Ikväll blev det en cykeltur. Högerfoten min är inte rktigt bra, vet inte om den är överansträngd eller? Ond är den iaf. Så då är det lättare med cykling. Jag brukar inte hinna mer än ned till E4an (typ 600 m) så känns benen som bly, och jag är nästan beredd att vända om hem. Men jag trampar lite till och bortanför brorsan ungefär, har det gått över och jag kommer in i ett tramp-tempo som känns som om jag skulle kunna cykla hur långt som helst. En jättehärlig känsla!
Insekterna har dock börjat komma. Hade en vit tröja på  mig och när jag tittade på den så var den alldeles svartprickig av små flygfän som ville lifta med mig. Så numer måste man hålla munnen stängd och inte skråla så mycket till musiken i öronen, för då får man sig lätt en insektsmåltid. Och att hålla munnen stängd när man är förkyld och tät i näsan, är ingen hit! ;)

Nu till nåt annat... Ikväll hände det... jag åt en godis... eller kanske två... eller ja... en hel påse... det var dock en LITEN påse. Men iaf... Nu mår jag illa. Det var inte värt det. Jo, det fyra första var fantastiskkt goda. Men sen var det inte så märkvärdigt... "Koinälver" eller vad mamma brukar kalla det. Jag har ju inte ätit godis på länge, men av nån anledning vart det ikväll. Men nu säger jag upp bekantskapen med godis igen, för hur länge ska vi säga??? ...till Halloween!? Är ni med på det??

Halloween, eller Alla helgona som vi kanske säger... Då har jag och Robban varit tillsammans i 14 år... 14 år!!!!!! Det innebär att om två år till, har jag varit tillsamans med honom i halva mitt liv... :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ååå, va roligt att Du skriver till mig!! :)