Välkomna till min blogg, som egentligen inte handlar om nåt vettigt... :) Men det är skönt att få skriva av sig ibland, och jag blir jätte, JÄTTE glad av en liten hälsning eller kommentar!!

söndag 27 maj 2012

Vilken härlig dag!

Blev uppvaktad av mina fina imorse med inslagna paket; träningskläder!!! :) Vilken lycka! Oxå ska jag få ett äppelträd! Supertack!!!!! Arvid bjöd dessutom på en natt utan att vakna och äta!!! :)

Vi har varit till Bygdeå och hälsat på Robbans mormor idag, där bjöds det på morsdagstårta.
Min mamma har jobbat idag, så vi bjöd hit dem på middag.

Efter middan och allt sliskigt som man satt i sig idag så längtade jag ut att få prova mina nya kläder! ;) En cykeltur in i byn, Enjesvägen, Kåsböle oxå hem. En bra tur1 Dock lite väl djurstark... en räv trippade på vägen framför mig ett tag. Och typ 5 meter framför mig dök en stor uggla ned från ett träd och jag blev jätterädd. Jar tror aldrig att jag har sett en uggla förrut!! Men sen det värsta... Jag har nån slags radarsyn när jag är ute på vägarna. Blicken söker omedvetet av vägen flera, flera meter framför mig medans jag går/ cyklar. Hittills i år har radarn aldrig fått nåt utslag, men nu. Där låg den, liten och ihopkringlad och alldeles svart och sicksackig.... FY F*N rent ut sagt! Jag hatar ormar!! Jag är rädd för dem och... jag klarar inte av dem! Den låg visserligen på andra sidan vägen, men jag drog upp benen under mig och tårarana brände bakom ögonen. Ja, jag vet, helfjantigt. Men ormar är nog det absolut värsta jag vet. "Levde den då?" frågade Robban när jag kom hem och var i skrål´n. Men allvarligt älskling, TROR DU JAG STANNADE AV FÖR ATT KOLLA DET?????????????????  Så nu kan jag inte cykla den vägen igen förrns jag vet att den är borta. Den var där borta vid Vesterbergs inhägnad med mufflonfåren, om nån vill fara och kolla åt mig! ;)

2 kommentarer:

  1. Jag är oxå jätteormrädd, jag cyklade över en huggorm när jag var 14, det sitter i än. Borde nog gå i terapi!!!! Förresten så är jag rädd för ödlor o råttor oxå, brukar se ödlor på stugan o då skriker jag. Skrek du inte när du såg ormen på vägen? Det skulle då jag ha gjort.
    Lycka till med dina cykelrundor o att du bara möter trevliga djur på färden. Kram KMe

    SvaraRadera
  2. JA, terapi vore nog något... Jag har oxå cyklat över en orm en gång, den pep och for iväg, men det är ingen som tror mig när jag säger att den pep... Jag vet faktiskt inte om jag skrek igår... det gjorde jag säkert. Hade jag promenerat så hade jag nog vänt på klacken och gått samma väg hem igen, även om det hade inneburit dubbelt så långt hem.... ;)
    Kramm på dig!! :)

    SvaraRadera

Ååå, va roligt att Du skriver till mig!! :)