Välkomna till min blogg, som egentligen inte handlar om nåt vettigt... :) Men det är skönt att få skriva av sig ibland, och jag blir jätte, JÄTTE glad av en liten hälsning eller kommentar!!

lördag 28 augusti 2010

mörkersvammel...

Ja, jag vet att det börjar vara tjatigt ang min rädsla för mörker... Men jag slutade faktiskt sent ikväll och då var det himmelens mörkt... En alldeles mörk och tom parkering, efter Tempo så fanns det inget mer lysande gatlyse. Vi har, efter batteribyte, ingen radio som sällskap i bilen, alldeles tyst...och mörkt. I korsningen nere vid E4 vågar jag inte stanna helt (självklart kollade jag först om det komme nån) för tänk om det ligger nån och lurpassar på just mig (troligt!! :P) och hoppar in i bilen när jag stannar för stopplikten. På långparkeringen står det fyra pojkspolingar på MITTLINJEN av vägen och viftar och sparkar. På parkeringen stod ytterligare två stycken bredvid vad som såg ut att vara nån lit esportigare bil. Men troooor ni jag höll på att skita ned mig??? Nå så gräsligt. Idioter! Kan väl hända att de hade fått nåt fel på bilen och ville ha hjälp, men icket ser ni! Vad skulle jag kunna hjälpa till med? Hoppas att det var en cab-bil där taket fastnat nere och inte gick få upp igen så att de blev alldeles blöta!!! *mohahaah* Hur som helst så tror jag bara att de ville vara coola och vara på "stora vägen" och skrämma slag på småflickor som jag! ;) Hela vägen hem var mörk och jag han skrämma upp mig med både det ena och det andra. Innan jag och Rober tblev tillsammans, för en sisådär kanske 14 år sedan (!!! Tänk va gammal man är!!) så var jag, han och storebror Mikael ute och körde bil en sen höstkväll. De kör in på en gammal skogsbilväg, stänger av bilen, hoppar ut och försvinner... Om jag blev rädd?? Men vad tror ni?? Jag kröp ihop som en boll i baksätet och väntade skakandes tills de skrattandes komme tillbaka. Givetvis var det bara för att skrämma mig, och de lyckades BIG TIME! (Tänk att jag tog ihop det med honom iaf!! ;)) I skolan läste vi en berättelse om en tjej som hade en mördare i bilen, hon undkom tack vare en lastbilschaufför som blinkade med helljusen åt henne, den berättelsen har etsat sig in i mitt minne. Så du ser mamma, det är inte bara det faktum att jag inte kan låta bli att se/läsa kriminalare/thrillers, även skolan lär sina elever att de ska vara mörkrädda för mördare som gömmer sig i bilen!!! ;) Imorgon ska jag be Robbelibobban att han startar gatlyset efter våran väg, för här var det kolblekandes svart när jag kom hem... Men jag la benen på ryggen och sprang in!! Tur att man kan låsa bilen när man är inne!! =P
Lev och må mina vänner, och passa er för mörkret, man vet aldrig vad som lurar där!! :P
(Jag försöker verkligen att inte påverka mina barn till att utveckla samma fobier som jag, och hittills så tror jag att jag lyckats! :) )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ååå, va roligt att Du skriver till mig!! :)